MatildaEngström

jaha nu kommer väl den jobbiga biten för mig eller nästan iaf. Min första kärlek var då min min första pojkvän Simon. Vi var tillsammans i ungefär 2 år från och tillbaka. Mycket kära. Mycket osams men han var ändå min bästa vän, den jag litade på mest i hela världen. Men tyvärr så träffades vi under den stunden i mitt liv jag inte mådde som bäst. Hade mycket problem hemma som gick ut över honom och sedan fick jag problem med mina vänner och då vart det bara värre. Men han lärde mig mycket och fick mig att våga lita mer på personer och visa mina kännslor mer än vad jag kunde innan. Visst jag har forfarande svårt för att visa vad jag känner men det är bättre och jag är mycket lyckligare idag. Jag ångrar varje dag att jag inte visa mer vad jag kännde för honom för han var verkligen världens bästa pojkvän för mig och jag älskade honom så något otroligt och det gjorde så ont när jag gjorde slut för jag visste att jag sårade den person som faktiskt var allt för mig. Nu kanske ni tycker att det var konstigt att jag gjorde slut och det tycker jag också idag men just då mådde jag så dåligt att jag ville va för mig själv och ta tag i mitt eget liv, min familj och få det bra med mina vänner igen.
Jag är glad för dom minnen vi fick, dom stunderna du fick mig att le fast jag ville brista i gråt, dom stunderna du fick mig att känna mig speciell, att någon ville ha mig, att någon älskade mig.
Bättre första pojkvän kunde man inte få men önskar ändå att vi hade träffats i nuläget för jag skulle vara en bättre flickvän och vi skulle vara mycket starkare nu.
Jag ångrar för dom ord jag aldrig fick sagt.